'

Jag klarar inte mer, lägger händer över ögonen
jag döljer mina tårar och smärtan i min magen.
Jag kan inte vara den glada tjejen jag oftast är, hon som är full av glädje.
Jag vill inte svara på alla frågor om hur jag mår, ser det ut som jag mår bra? jag kan skratta, jag kan le
men mitt insida kan ingen se, jag bär en mask över under den vet du inte hur jag plågas, hur det skriker
mina rop har blivit till skrik. Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitigt
men jag vet att de kommer bli bättre även fast de inte känns hittills..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0